Kontraster är nog det ord som bäst sammanfattar veckan. Om man räknar in Ö till Ö förra söndagen så har veckan innehållit:

- Mitt längsta pass någonsin.
- Ett av min kortaste pass någonsin.
- Troligen mitt livs västa träningsvärk.
- Mitt livs kallaste simning.
- Mitt livs varmaste simning. Det har varit +31 grader i bassängen i Falun i helgen!
- Varmare ute än det varit under hela sommaren, bortsett för de två veckorna med tropisk värme.
- Ett av de bästa intervallpassen på cykeln i år. 

Det är roligt med kontraster, då uppskattar man när man har det bra eller när det går bra. Körde tempointervaller med Fredrik i torsdags och var rätt ödmjuk innan start, har ju åkt av på rulle de tre tidigare gångerna vi kört detta pass ihop. Till min stora glädje satt jag med hela passet utan att behöva slita nämvärt, jag trodde att Fredrik körde dåligt men det visade sig att han hade rekordwatt + rekordtid på första intervallen. Det verkar ha gjort susen att vilat + rättat till snedställningen på 1.5cm i höften.

Förutom detta intervallpass har jag haft några grymt fina cykelpass i perfekt höstväder, det har varit runt +20 grader på dagarna så jag har tränat i kortbyxor och kortärmat. I morgon åker jag till Stockholm för att arbeta en vecka och då får jag bilderna från Ö till Ö... 

När jag var i Arizona förra året för att köra ironmantävlingen så passade jag på att provspringa Newtonskorna, jag tyckte de var grymt sköna men hade inte råd att köpa ett par just då. Förra veckan gjorde jag slag i saken och beställde ett par men jag tycker att de är för stora så innan jag skickar tillbaka dem till Tyskland så erbjuder jag er som läser bloggen att köpa dem. De går inte att köpa i Sverige. Modellen är Men´s neutral racer i storlek 42.5, jag har normalt 42.5 i Asics men ska ha 42 i Newton. Skorna kostar 179 Euro men om någon vill ha dem så får ni dem för 1700:-, behöver jag skicka dem så tillkommer frakten.

Här är en länk till Newtons hemsida: http://www.newtonrunning.com/ 

Här är en bild på skorna

när man knappt får simma där? Simhallen jag syftar på ligger i Falun och även om det inte är ett problem för mig som kan gå dit i princip när som helst under dagen så är det värre för de som arbetar heltid.

På måndagar stänger de 17:00 så då kan ju ingen med ett jobb träna. På tisdagar till fredagar så det ganska bra ut med öppet till 19:30 men då är det någon motståndare till fysisk aktivitet som har bestämt att man INTE får simma crawl på tisdagar och fredagar mellan 18:00 - 19:30, så de dagarna går ju också bort om man jobbar. På helger är det öppet mellan 9 - 15:30 så då har man ju chansen att få tränga ihop sig med alla andra som inte heller kan simma på vardagar på den generösa ytan av en bana för crawl.

I tider då för lite motion är ett stort samhällsproblem är det för mig helt oförståligt att en kommunal "simhall" inskränker möjligheten till träning för de i kommunen som vill träna. Att det finns tre timmar per vecka, dessutom på bästa kvällstid, som är avsatt för att folk ska få flyta runt i en cirkel med dämpad belysning och tända ljus ackompanjerat av Dana Dragomir på panflöjt när det inte finns en sekund avsatt för crawl är ett hån mot alla i kommunen som betalar skatt till en gemensam sak med förbjuds att vara där. 

Tacka vet jag Spanien och Italien, där ligger alla linor i hela tiden, alla ska ha badmössa och folk går till simhallen för att simma och ingen ifrågasätter det. Tvärtom. Jag längtar till den dagen det är så i Sverige...vill man bada finns det badkar!

När jag loggade in på bloggen i morse visade det sig att bloggagratis har blivit bloggplatsen med helt nytt utseende och möjligheter att styla sin blogg. Anledningen till att jag valde bloggagratis från början var att jag ville ha en enkel blogg men det känns ju roligt att kunna fixa lite mer med sidans utseende. De närmsta dagarna kommer jag att testa lite saker så bloggen kommer nog att skifta i utseende.

På loppets hemsida kan man läsa "Ö till Ö - en regäl utmaning" och jag kan inte annat än hålla med. Distanserna i sig är inte särskilt avskräckande om man kört en ironman men miljön som tävlingen går i gör det till just en regäl utmaning. Energimässigt kändes det bra hela tiden eftersom det gick i ett mycket lugnt tempo för min del men rent muskulärt är jag betydligt mer sliten än efter någon ironman jag gjort. Jag har en grymt träningsvärk som kommer av all löpning/klättring i obanad terräng men så fort den är borta kommer jag kunna träna för fullt, benen är ju inte sönderslagna av massa asfaltslöpning.

Vi hade iaf en grymt bra dag i skärgården i så gott som perfekt förhållanden, det var helt platt på havet och ca 17 grader varmt. Det som var mindre perfekt var vattentemeraturen som låg mellan +9-12 grader och de som vet hur mycket jag brukar frysa i en vanlig bassäng kan ju räkna ut hur jag mådde under de längre simningarna. Under en simning på 1400m var jag så kall att jag skakade tänder hela tiden och hade det varit 3-400m längre tror jag inte att jag hade fixad det. När jag kom iland var jag så kall att jag låg på en klippa i 5-10 min och skakade helt okontrollerbart, jag kunde knappt prata och frös så mycket att jag inte kunde fokusera blicken. Kallare än så har jag aldrig varit i hela livet. Det tog 15 minuters löpning i våtdräkt för att få upp en någorlunda behaglig temperatur.

Sara var med i en följebåt och fotade en massa fast med min parkamrats kamera. Så fort jag fått bliderna ska jag lägga upp några här på bloggen, det blev några riktigt roliga!

Visserligen kör jag ö till ö som en kul grej och ett bra träningspass men med tanke på längden kan man inte vara hur oseriös som helst. Jag har tränat precis som vanligt i veckan men idag gjorde jag ett avsteg och körde ett pass för att testa utrustningen. Min filosofi är "less is more", dvs att ta med sig så lite som det bara är möjligt och det innebär en minimal camelbak och inga simfenor. Jag har monterat lite elastiska band på camelbaken så jag kan sätta skorna där under de långa simningarna, de korta kör jag rakt av med skor på. Anledningen till att jag tänker ha skorna på ryggen under de långa simningarna är att de är som två bojsänken och de 30 sekunderna det tar att fästa skorna kommer jag att ha tjänat in på 200m. Lätt matte om simningen är 1000 - 1600m lång. Mer avancerat än så gör jag det inte i år, det får bli om jag kör igen för att tävla om pallplaceringarna.

På tal om tävlingen som kommer här mitt tips till pallen. Till skillnad från triathlon finns det många jag inte har någon koll på alls, så det är svårtippat. Jag tror iaf att ett gäng triathleter kommer att dominera.

1. Joakim Axelsson / Örjan Gustavsson. De gör sitt andra lopp och har dragit lärdom av allt som inte gick bra förra året, dessutom två mycket duktiga simmare och bra löpare.

2. Filip Larsen / Antti Antonov. Två rutinerade herrar som tränat för att vara med och slåss om segern. Ojämna på simningen men två riktigt starka löpare, iaf om Filip kan låta bli att dricka typ 15 liter...

3. Jonas Colting / Martin Flinta. Har vunnit förr fast inte ihop men jag tror inte att de räcker ända fram i år pga av hårdare konkurrens samt att Colting varit skadad och inte tränat som han brukar och Flinta har haft en lång säsong och borde vara lite sliten.

Vilka lag tror ni på?

är bättre än att den kan ändras brukar det sägas och det gäller idrott i synnerhet. 

Nu ska jag köra Ö till Ö...Springa, ligga i vatten, vara blöt, vara jättevarm i torrdräkt (nu våtdräkt) och frysa har jag övat på när jag gjorde lumpen på Röjdykardivisionen så Ö till Ö ska nog gå bra.

För oss som bor i Dalarna kom hösten fort och jag undrar var sommaren tog vägen, den kom och gick utan att jag knappt märkt det. Idag är det första september och det betyder höst, iaf för mig.

Vi svenskar verkar överlag ha en förkärlek till sommaren och allt som hör till den, sol, bad, kunna sitta ute på kvällarna som aldrig tar slut och enkelheten att klä sig. Inte så konstigt när det under övriga året inte går att göra detta. Som triathlet älskar jag sommaren, då har man en hel tävlingsäsong framför sig, det är då man ska skörda framgångarna av allt arbete man lagt ned under vintern och våren. Nu är säsongen slut, den europeiska iaf, och framför sig har de flesta sex månaders träning i mörker och kyla. Vissa mer än andra men det är nog samma utmaning oavsett.

Nu kan det tyckas att jag anser att denna tid på året enbart är av ondo men så är det inte. Lika mycket som hösten är ett slut på något är det likväl en början. En tid att ta det lite lugnt och lära sig av allt som gått bra eller dåligt, en tid för att sätta upp nya mål, nya drömmar och den härliga känslan när man bestämt sig och knyter näven och tänker:
- Nästa år, då jävlar!