De flesta som börjat träna och kanske testat på en tävling brukar vilja vara snabbare nästa gång de står på startlinjen och det leder naturligt till en viktigt fråga. Hur mycket måste jag träna för att nå mitt mål? Man börjar fråga runt bland vänner som är bättre, surfa på nätet och kanske köper en bok, ofta får man väldigt olika svar. En har tränat såhär, en annan såhär och förvirringen är ett faktum. Inom konditionsidrott finns det en beundran över de människor som stålsätter sig och utsätter sig själva för extrem träning, ibland imponerar detta mer är resultaten. Att det är så kanske inte är så konstigt när konditionsidrott i grunden handlar om att pressa sig och att utstå smärta, klart att de som pressar sig mest på träning "måste" får lite högre status. Hur många har inte suttit i en bastu eller varit på en tävling och fått höra om "en kompis som faktiskt sprang xxxxx mil på en dag/vecka/månad" och reaktionen är, fan vá hårt!

Efter några dagars skummande i Lore of Running och då avsnittet som handlar om hur gamla tiders mästare tränat blir jag förundrad över två saker. 

1. Hur otroligt snabbt vissa sprungit med nästan ingen träning alls.
2. Hur extremt mycket vissa personer tränat utan att dö på kuppen.

Att vissa människor bara är bra på vissa saker har vi alla varit med om, har man tur är man själv en sån person,talang brukar det sammanfattas med. En kille med just talang är han som slog världsrekordet på marathon med tiden 2:35h nån gång för länge sedan, hans träning bestod i att springa 3 km/ dag. Det finns många exempel från förr när personer presterat grymt bra utan någon träning och det finns nog en enkel förklaring till det.

De hade tränat hårt hela livet, dvs livet var hård träning. Tänk er själva att gå upp, gå 10km till skolan, gå 10km hem från skolan, hjälpa pappa bära sten, hugga träd eller något annat kroppsarbete, sova och sen upprepa detta 5-6 dagar/vecka i 10-15 år. När dessa killar sedan "började träna" var de redan mer vältränade än vad 99.5% av Sveriges befolkning är. Ovanpå detta så "existerade" inte fetma  i början på 1900-talet, inte så konstigt att vanliga bondgrabbar sprang milen på 33 minuter när de var 180cm långa och vägde 65 kg...precis som alla andra. Om man är 180cm och väger 77kg börjar ju folk fråga om man haft cancer idag, hade det varit på 40-talet hade man fått halva portioner så de i familjen som inte var feta kunde få lite mer mat :-)

Motsatsen till måste vara dagens elittriathleter. I Lore of running refererar författaren till hur Mark Allen tränade (om någon inte vet vem det är så googla honom, jag lovar att det blir roligt att läsa) under sin aktiva tid och Mark var inte träningsskygg om man säger så. Hans hårda veckor innan Hawaii Ironman (som går nu på lördag) såg ut såhär:

Så efter ett långt inlägg fick ni nu svaret på hur mycket man ska träna för att vinna Hawaii Ironman, vill ni "bara" vinna SM i Kalmar tycker jag att man kan unna sig helt vila på måndagar ;-)