Satt igår och tänkte skriva ett inlägg men bloggagratis-servern var oehört seg så det blev inget. 

Helgen började som vanligt med att jag åkte hem till Falun i fredags. Åkte vid lunch för att hinna hem och springa 2h innan det blev mörkt. Jag var redan rätt sliten efter veckans träning så jag hade inga höga förväntningar på passet men när jag väl kommit igång rullade det på riktigt bra. På lördagen hade jag tänkt cykla 4-5h men när jag vaknade var det bara någon enstaka plusgrad och nederbörd i form av blöt snö. Som svensk har jag ju vant mig att träna i alla väderlekar men det är en sak som gör att jag i princip alltid ställer in träningen, regn ihop med låga temperaturer när jag ska cykla. Onödig misär undanbedes. Jag la mig under en filt med en kopp kaffe en stund, sen fick det bli en löptur denna dag också. Man kan aldrig springa för mycket :-)

Eftersom cykelpasset snöade inne i lördags så var jag mer eller mindre "tvungen" att cykla igår. Jag hoppades att vädret skulle vara bättre och det var det. Rullade ner till den klassiska samlingsplatsen i Falun, gamla postenparkeringen och där möttes jag av tre andra cyklister bla Jonas Djurback. Vi drog iväg i ett bra tempo som hölls under hela passet som landade på 4:50h. Jag var rätt krispig på slutet och det är ju precis så det ska vara, vill ju inte lägga 5h på träning utan att bli trött :-) En hemgjord latte, några mackor och en timme på soffan senare var jag som en ny människa. 

när man har roligt brukar man säga. Den går också fort när man har mycket att göra och det är därför det känns som att jag hoppat över två dar, måndag och tisdag.

Förutom att ha tränat på riktigt bra har jag varit på två konserter. I måndags såg jag ju Soulfly som jag skrev då och igår såg jag Burst, båda dagarna på Debaser Slussen. Burst är ett svenskt band som spelar progressiv metal, grymma musiker och en fantastisk konsert. Man kan ju tycka vad man vill om metal men faktum är att genern har band där medlemmarna är helt otroligt bra på sina instrument, Burst är ett av dem. En av gitarristerna satt på en stol hela spelningen för att kunna komma åt alla pedaler och effektknappar på ett smidigt sätt och eftersom det var många och de var små så spelade han barfota. Sjunga, spela sjukt svåra riff och knappra med stortån samtidigt...det är världsklass :-)

Träningen då? Jo det har både körts hårt och mycket, dock inte samma dagar. I måndags sprang jag ett av min bästa pass någonsin tror jag, 6x1000m i 3min-fart med 3 min vila. Helt stört jobbigt. Idag simmade jag, cyklade 3:15h och sprang 35 minuter terräng, det kändes som en kafferast jämfört mot intervallerna. Förstår inte folk som säger att det är jobbigt att träna mycket, det är ju bara att träna liksom. Den största utmaningen är att inte dö av tristess när man ska mala på i 20-30h i samma tempo.

Visserligen tränar jag också mycket ibland men så värst roligt vet jag inte om jag tycker att det är. Svinjobbiga intervaller är inte så kul det heller...hmm jag verkar visst inte tycka det är kul att träna. Undra varför jag håller på då? :-)

Jag ska sova på det och återkommer med svaret.

Oj, jag höll på att glömma klyschan. Det har ju varit tomt på den fronten ett tag. Anyway...

If you don´t live for something, you die for nothing!

Det blir en mycket kort bloggning. Kollade just besöksstatistiken och såg att det är rekord i antalet unika besökare och det är en vecka kvar på denna månad :-)

Rekomenderade precis Johan Lundin att lyssna på Hell is for heroes men eftersom jag gillar att dela med mig av hemligheter så ska ju inte de få stackare som följer min blogg bli utan:-)

För att orka träna bra är det viktigt att mår bra rent generellt och har andra saker i livet än träning. Ikväll ska jag ängna mig åt mitt andra stora intresse, musik, och gå på konsert med Soulfly. Det är gruppen som den "kända" sångaren från Sepultura startade han lämnade just Sepultura. För er som inte är så väl insatta i metalvärlden så heter han Max Cavalera och nedan följer ett youtube-klipp med en Soulflylåt.

Melodifestivalfans gör sig icke besvär!

Rubriken kunde syftat på den spanska solkusten men nu var det faktiskt Karlskrona som i veckan visade sig från sin bästa sida. I onsdags morse åkte jag ner från Stockholm för att deltaga på ett triathlon läger med Försvarsmaktens triathlonsektion. När jag anlände senare på eftermiddagen var det +9 och strålande sol, då var det inte jättejobbigt att ge sig ut på årets första cykelpass på racern :-) 

Lägret blev mycket lyckat dels träningsmässigt då jag körde tre pass både torsdag och igår men också för att det alltid är roligt att få träffa de andra. Något som händer allt för sällan då alla bor och arbetar på olika ställen i sverige. 

Idag har det varit en riktig sportdag. Började med att springa ett distanspass med lite simning efter för att gå tvärs över gatan och titta på världscupsavslutningen i skidor. Jag, Sara och ett gäng kompisar placerade oss likt massor av andra i den beryktade "Mördabacken" för att i närbild kunna njuta av när andra plågade livet ur sig. Som alltid så är det mycket brantare än det ser ut på tv och de åker MYCKET fortare än de ser ut att göra. Imponerande. 

Det blir ett kort bloggning idag.

Är för tillfället tillbaka i Sthlm igen för att jobba två dagar innan jag ska ner till Karlskrona. På onsdag är det dags för årest första läger med den militära triathlonsektionen och för första gången ska vi vara i min gamla hemstad Karlskrona. Det ska bli roligt att träffa alla som är med i sektionen med sen har jag tänkt att passa på att träffa vänner och familj. Efter lägret ska jag tillbaka hem till Falun, det är ju svenska skidspelen till helgen. Ska bli roligt att se världseliten i skidor ta sig an "mördarbacken".

Redan nu är denna träningsdag över och det beror på att jag är jävligt trött. Hade tänkt cykla på eftermiddagen men det hoppar jag över och kör ett distanspass i soffan i stället.

Efter allt malande i distansfart var det tänkt att jag skulle springa 4x2000m i 3:20-fart tillsammans med KJ i friidrottshallen. Vi turades om att ligga först och dra och tog 1000m var, de två första intervallerna kändes bra och jag kunde springa avslappnat. Den tredje var betydligt jobbigare men jag var övertygad om att jag skulle klara den men då hände något som sällan händer mig på löpning, att jag tog tvärslut. Med 400m kvar var det som om någon stängde av benen och jag fick stanna, jag vilade och hängde sedan på sista 200m. Ljuspunkten i all trötthet är att det var rent muskulärt som jag inte orkade, pulsen var inte så hög. Även om man aldrig tror det innan så spelar det nog in att jag sprang mitt senaste intervallpass för 16 dagar sen och efter det haft influensan och 9 hela dagar utan träning. Sen kan jag ju vara lite sliten av all träning jag gjort sen i måndags :-)

Lite uppmuntran när det går dåligt...