I ett svagt tillstånd bestämde jag mig för några veckor sedan att åka Försvarsmaktsmästerskapen i långlopp skidor, detta genomförs genom att vi åker Engelbrektsloppet. När jag fick frågan tyckte jag att det skulle vara roligt att åka 60km på skidor och att jag tyckte det beror nog på att jag sällan åker skidor. Tävlingen går nästa söndag så jag bestämde mig för att denna helgen skulle det tränas skidor som aldrig förr och efter första passet kan jag konstatera att nog skulle låtit bli att anmäla mig. Bakhalt och inget glid, svordomarna ekade i dalarskogarna!

Om det finns en gud så uppfann han/hon löpningen till alla konditionsidrottare och djävulen uppfann då garanterat skidåkning...
I morgon ska jag åka igen, det ska bli roligt :-)

Skrev precis ett långt och självklart mycket läsvärt inlägg som cyberrymden utan förvarning sög in i ett svart hål. Fan!

Så jag svarar på en kommentar jag tycker är intressant i bloggen istället.

Från Peter Oom: 
Såg förresten på svensktriathlon.org att dina tider för ett par år sedan har samma mönster som mina: 1.05 ; 5.11 ; 3.28 - dvs rimlig simning och ok löpning men kass cykling. Jag känner att jag har en del kvar att ge på löpningen (var skadad förra året), men hur tar man bort en halvtimme från cykeln?

Svar:

Först, vet inte om jag vill kalla 5:11 på cykeln för kass, det är ju nästan 35 km/h i snitt.
Det kan tyckas att jag förra sommaren bara dök upp från ingenstans och gjorde en kanontid i Kalmar, tyvärr var det inte så:-) Jag har hållt på med triathlon någorlunda seriöst sedan 2002 och hösten 2005 tog jag tjänstledigt för att plugga i Falun och träna på "heltid". 2004 körde jag Kalmar första gången och cyklade på 5:13 om jag minns rätt, 2005 körde jag igen och cyklade några minuter över 5h men bröt i växlingen till löpningen pga av knäsmärtor.
Till säsongen 2006 tog jag ett jättekliv i min utveckling men få lade märke till det när jag körde IM Germany veckan innan Kalmar då jag cyklade på 5h blankt inklusive en punka, detta på en betydligt tuffare bana med de 12 första milen i ösregn och såphala vägar. År 2007 var jag återigen bättre än någonsin men blev skadad i tre månader från April och framåt, jag fick stå över Kalmar som var årets mål. Istället körde jag SM på olympisk dist. i Örserum efter bara tre veckors riktig träning och blev då 9:a, till min och många andras förvåning. Förra året var SM i Kalmar återigen det stora målet och jag hade märkt på träning att jag var bättre än någonsin innan och jag trodde att jag kunde köra på 8:45h om jag hade en bra dag. Några andra hade frågat vad jag trodde jag kunde köra på men jag tror de flesta tyckte att jag överskattat min förmåga...nu visade det sig att jag underskattat den lite och körde på 8:40:41 och knep bronset efter en "spurtduell" mot nykomlingen Johan Lundin som blev tvåa 27sek före.

Nu blev det ett väldigt långt svar med hela min karriär inbakad men det jag vill belysa är att det ofta ligger mycket mer bakom en prestation än många tror. Mina förbättringar beror på att jag tränat målinriktat i flera år och gått från att vara ganska muskulös på 74kg till 64-65kg idag, men också på att jag uppenbarligen har talang för uthållighetsidrott.

Nu ska jag sova för nu är det bara 6:20h kvar innan jag ska ligga i poolen igen:-)

Träningståget ångar på och jag gör mitt bästa för att hänga med :-) I morse var det simning med Lelle Moberg och Filip Larsen, jag hoppade av en bit från slutet pga. en ömmande axel. På kvällen var det premiär för VO2Max-intervaller på testcykel. Hade inga större förhoppningar om att prestera stora watt och så blev det, fick kämpa för att hålla 310W. Jag hade lyckats förtränga hur jäkla jobbiga dessa intervaller är och tur är väl det annars skulle jag nog inte köra dem...efter passet var jag yr och mådde illa så jag fick sitta en stund och vila innan duschen. Mmmmm elitidrott.

Efter en tid med lite motivationsbrist orsakad av att jag och min nya tränare sen september 2008 inte var riktigt överrens om vad som skulle göra mig till en bättre triathlet. Efter några veckors funderande dag och även vissa nätter var jag iaf överrens med mig själv att jag inte skulle bli bättre om jag fortsatte efter hans program, så sen förra måndagen tränar jag mig själv igen. Vi (jag o tränaren) är absolut inte ovänner utan uppbrottet kom av för stor skillnad i grundfilosofin gällande träning och vila. Efter några år i sporten tror jag att jag har en ganska ovanlig träningsfilosofi för att vara triathlet och särskilt långdistanstriathlet. Våra delade meningar har skapat ganska mycket negativ stress för mig de senaste veckorna och förra veckan fick bli en nystart med nytt träningsupplägg och massor av motivation.

Nu har jag gått tillbaka till det upplägget jag körde förra säsongen med några justeringar eftersom jag blivit bättre. Det ger ju en ganska stor trygghet att köra något jag vet fungerar men samtidigt finns ju alltid risken att jag slutar utvecklas om jag inte vågar prova något nytt, det är ju där en tränare kommer in... Mitt träningsupplägg delar jag in i några olika faser fram till huvudtävlingen, detta för att få en överblick på säsongen men också för att olika tider av säsongen fokusera på olika saker. Under vintern fokuserar jag på högintensiv träning, i vardagsspråk kallat för kvalitetsträning. Jag använder inte det uttrycket eftersom jag vill tro att all min träning är av god kvalitet, detta innefattar även vilan. De högintensiva passen består av två tröskelpass och ett VO2Max-pass. På cykel kör jag 6-8x8min,på laktattröskeln, med 2min vila och ett pass med 4x4min, VO2Max, med 4min vila och sen springer jag ett pass med långa intervaller som är 3-5x10min med 2min vila.

Förra veckan var det premiär för löpintervaller sen IM Arizona och som alltid när det gäller löpning ska man vara ödmjuk, jag började med 3x10min och dessutom på löpband eftersom vädret inte tillät löpning utomhus. Det gick över förväntan och de två första intervallerna avverkades på 3:30-fart utan någon större ansträngning, så tre minuter in på sista intervallen höjde jag farten till 3:20-fart som jag höll relativt enkelt sista sju minuterna :-) Nu sprang jag ju på löpband så hastigheten kan ju inte överföras direkt till utomhuslöpning och bandet kan ju vara lite okalibrerat men en svag indikation på att jag fortfarande kan springa ser jag det som...

Som jag skrev i förra inlägget har jag ängnat en del av min ledig tid efter IMAZ att skaffa sponsorer. Glädjade nog fick jag besked förra fredagen att Cyclecomponents kommer att sponsra mig med cyklar denna säsongen. Det blir både en linjehoj och en tempohoj av det italienska märket Kuota med SRAM Red och Reynolds hjul. Kuota gör riktigt fina cyklar och jag har aldrig kört på det märket innan, det blir även första gången jag kör med komponenter från SRAM och hjul från Reynolds så det ska bli roligt! Linjehojen beställde jag i måndags för att hinna få den innan jag åker på årets första läger, 27/2 - 13/3, till Club La Santa på Lanzarote.

Här är bilder på cyklarna. Det blir de färgerna och de hjulen fast med SRAM-komponenter...

Efter ett par veckor hemma i Falun så sitter jag nu på tåget till Stockholm för att börja jobba igen. Jag kommer att jobba en hel del nu under vintern för att få mer tid för träning ju nämre säsongen kommer, det är ett mycket bra upplägg att jag khar möjligheten att jobba mer under vissa perioder för att sen kunna träna 100% mer eller mindre. Detta är första säsongen jag ingår i FM Elit så det kommer nog ta ett tag innan jag får in en bra rutin på jobb/träning och att vara i både Stockholm och Falun.

Hemma i Falun är det lätt att träna bra eftersom jag känner till alla vägar och har många träningskompisar som iaf för mig är viktiga för att det ska vara roligt att träna. De behövs inte alltid men det är grymt skönt att kunna ha sällskap på långa löppass och cykelpass under de k alla och mörka månaderna. I Stockholm har jag än så länge endast simmat med andra och då under ledning av Micke Rosén, han har lyckats bygga upp en riktigt bra träningsgrupp där bla David Näsvik, Filip Larsen och Robert "Jojje" Karlsson tränar. Under vintern är tanken att jag ska försöka hänga med på lite löpning om det passar med jobb och träningsupplägg. Det viktiga blir att simma med de andra, detta eftersom simning är min i särklass sämsta gren. Tyvärr bedrivs all simträning på den okristliga tiden 06:30 - 08:00 i den kalla bassängen på Eriksdalsbadet. Att simma på morgonen är något jag verkligen ogillar och blotta tanken på att frysa omkring i poolen fem mornar i veckan gör att jag drabbas av svår narkolepsi. Men jag ska tänka på vad Johan Lundin sa till mig efter målgången i Kalmar i somras när det är svårt att kliva upp:
- Tur att du inte kan simma, annars hade ju man inte haft en chans!

I sommar ska jag kunna simma...

Efter semester från både träning och bloggning är det nu dags att sätta igång på allvar med bägge.

Tiden sen senaste inlägget har varit intensiv fast inte pga av träning eller tävling utan med jobb, sponsorjakt och massor av skön fritid för att ladda batterierna inför säsongen 2009. Har bland annat hunit med en skön hotellweekend i Stockholm med Sara, ett besök i Stöten (Sälen) för lite skidåkning, ett besök nere i Karlskrona under julen och igår kom jag och Sara hem från fem dagar med längd- och utförsåkning i Funäsdalen / Tänndalen :-)

Träningen senaste veckorna har mest bestått av löpning och skidåkning, tyvärr fick jag grymma ryggproblem veckan innan jul pga av nån sträckning så träningen har gått på halvfart.

Sponsorjakten har gått bra och jag hoppas att inom en mycket snar framtid kunna presentera vad jag kommer att åka på i år, det blir iaf något mycket snabbt så går det inte bra på tävlingarna är det endast mitt eget fel... Nu ska jag göra en kopp kaffe i min nya mokabryggare.