Senaste inläggen

Av Joakim - 12 oktober 2009 20:48

När jag började blogga på bloggagratis gjorde jag det för att enkelt få en hemsida/blogg utan att behöva fixa domännamn osv. Med tiden så känner jag att jag skulle vilja ha lite fler funktioner och möjlighet att göra sidan mer personlig så i somras köpte jag ett domännamn och från och med idag är min nya blogg uppe. Den är gjord i Wordpress som ger möjlighet att få bloggen i utseende av en traditionell hemsida fast fortfarande med bloggfunktionen i centrum.

Den nya sidan är fortfarande inte 100% färdig men tillräckligt för att jag känner att jag kan skrota denna.


Detta är mitt sista inlägg på denna blogg. Den nya finns på http://www.joakimberggren.se/, välkomna dit!

ANNONS
Av Joakim - 11 oktober 2009 17:51

Igår gick loppet som gjorde triathlon till en sport och dessutom känt för den breda massan, på både gott och ont. Det bra är ju att folk vet att idrotten finns men det negativa är att många tror att triathlon = ironman, förstår att det är svårt att bredda en idrott när folk tror att den enda distansen som finns tar 14h.


Tack vare några "nördar" som troligtvis har mer pengar än det går att räkna till så går det ju att följa loppet live via flugan internet. Jag tycker att det var ett av de mest spännande loppen jag sett och bara att kunna använda spännande när det gäller en Ironman-tävling känns ju rätt stort. Vad tyckte ni om loppet?


Här är mina reflektioner:


1. Craig Alexander! Killen stöter med 12km kvar när han och Andreas Raelert ligger och tuggar av kilometrarna i 4min-fart...hur tränar man för att springa så?


2. Andreas Raelert som missar OS 2008 bestämmer sig för att testa IM 70.3 och kör Monaco där han blir 2:a. Långdistans verkar kul så han kör IM Arizona i november 2008 där han vinner och springer maran på 2:46h! Åker hem och matar på med träningen för att på sin andra IM ligga sida vid sida med regerande mästaren och pressar honom i 30km = bra gjort! Se upp med honom nästa år...


3. Chris Lieto, att han kunde cykla visste vi sen innan men nu har han tagit ett steg till med sin löpning. Gick "all in" på cyklingen och gjorde nog Crowie nervös, blev tyvärr 2:a men får en guldstjärna av mig för satsningen.


4. Chrissie Wellington! För er som inte riktigt hängde med, CHRISSIE WELLINGTON!
    


Vad tyckte ni om loppet? 


ANNONS
Av Joakim - 11 oktober 2009 11:52

Igår gjorde jag sista hårda passet i Sverige innan IM Florida och innan jag åker till Malaga på fredag. Veckan som gick har innehållit några tunga pass så jag var lite orolig för hur benen skulle kännas inför gårdagen. Passet som skulle avsluta veckan var nämligen en 1/2 IM i tävlingsfart, börja dagen med 2000m simning på tid och sedan avsluta med 90km cykel och 20km löpning direkt på det. Tyvärr var det simtävlingar hela helgen så jag fick slänga in simtestet lite snabbt i fredags eftermiddag. Fick slåss om platsen på crawlbanan med två äldre damer som visserligen simmade crawl men ungefär hälften så fort som jag, tiden blev 30:50 vilket är 1:32:50 / 100m. Det är jag nöjd med, särsklit som att jag känner att jag inte fick ut allt.


Inför cykel+löppasset igår hade Magnus Berglund kommit upp till Falun, han ska också köra IM Florida så vi bestämde att ta en träningshelg ihop, roligt och peppande med sällskap. För att driva upp tempot på cykeln anslöt också Jonas Djurback på tempocykel. Vi körde på bra och jag drog första 60km och Djurback sista 30km, vilken grym skillnad att ligga 10m bakom! Pulsen sjönk 12 slag direkt och jag behövde lägga 40-50watt mindre för att hålla samma fart. Totalt blev det 91.5km och med rull ut och in på cykelvägar i sakta mak kändes det bra att cykeltiden blev 2:37h. När vi kom hem bytte jag och Mange snabbt om till löpkläder och gav oss ut för att springa 20km runt sjön Tisken på en gångväg som är nästan helt flack och 2970m lång. Jag sa till Mange att jag skulle springa i 4:10-fart eftersom jag kände mig trött efter veckan men redan första km gick på 3:45 utan att pressa så jag bestämde mig att försöka ligga på 3:50-fart, det höll nästan hela vägen och löpningen gick på 1:18h vilket är 3:54 / km. Det är jag riktigt nöjd med med tanke på att jag sprang själv, Mange släppte direkt, och att det var träning.


Nu blir det några lugna dagar innan det är dags för en sista hård period nere i Spanien. 

Av Joakim - 8 oktober 2009 19:50

De flesta som börjat träna och kanske testat på en tävling brukar vilja vara snabbare nästa gång de står på startlinjen och det leder naturligt till en viktigt fråga. Hur mycket måste jag träna för att nå mitt mål? Man börjar fråga runt bland vänner som är bättre, surfa på nätet och kanske köper en bok, ofta får man väldigt olika svar. En har tränat såhär, en annan såhär och förvirringen är ett faktum. Inom konditionsidrott finns det en beundran över de människor som stålsätter sig och utsätter sig själva för extrem träning, ibland imponerar detta mer är resultaten. Att det är så kanske inte är så konstigt när konditionsidrott i grunden handlar om att pressa sig och att utstå smärta, klart att de som pressar sig mest på träning "måste" får lite högre status. Hur många har inte suttit i en bastu eller varit på en tävling och fått höra om "en kompis som faktiskt sprang xxxxx mil på en dag/vecka/månad" och reaktionen är, fan vá hårt!


Efter några dagars skummande i Lore of Running och då avsnittet som handlar om hur gamla tiders mästare tränat blir jag förundrad över två saker. 


1. Hur otroligt snabbt vissa sprungit med nästan ingen träning alls.
2. Hur extremt mycket vissa personer tränat utan att dö på kuppen.


Att vissa människor bara är bra på vissa saker har vi alla varit med om, har man tur är man själv en sån person,talang brukar det sammanfattas med. En kille med just talang är han som slog världsrekordet på marathon med tiden 2:35h nån gång för länge sedan, hans träning bestod i att springa 3 km/ dag. Det finns många exempel från förr när personer presterat grymt bra utan någon träning och det finns nog en enkel förklaring till det.

De hade tränat hårt hela livet, dvs livet var hård träning. Tänk er själva att gå upp, gå 10km till skolan, gå 10km hem från skolan, hjälpa pappa bära sten, hugga träd eller något annat kroppsarbete, sova och sen upprepa detta 5-6 dagar/vecka i 10-15 år. När dessa killar sedan "började träna" var de redan mer vältränade än vad 99.5% av Sveriges befolkning är. Ovanpå detta så "existerade" inte fetma  i början på 1900-talet, inte så konstigt att vanliga bondgrabbar sprang milen på 33 minuter när de var 180cm långa och vägde 65 kg...precis som alla andra. Om man är 180cm och väger 77kg börjar ju folk fråga om man haft cancer idag, hade det varit på 40-talet hade man fått halva portioner så de i familjen som inte var feta kunde få lite mer mat :-)


Motsatsen till måste vara dagens elittriathleter. I Lore of running refererar författaren till hur Mark Allen tränade (om någon inte vet vem det är så googla honom, jag lovar att det blir roligt att läsa) under sin aktiva tid och Mark var inte träningsskygg om man säger så. Hans hårda veckor innan Hawaii Ironman (som går nu på lördag) såg ut såhär:



Simma       Cykla                                    Springa

Måndag:

4km          30km lugnt                           30min lugnt

Tisdag:

Vila           90-240km sista 30% hårt        50min

Onsdag:

5km          Vila                                      FM: 90min hårt  EM: 30min lugnt

Torsdag:

4km          120km platt                          40min

Fredag:

4km          180km backigt                      50min backigt

Lördag:

5km          Fart.Kort och snabbt.              Stig eller bana. Kort och snabbt.

Söndag:

6km          50km lugnt                           2:30h lugnt

Totalt:

28km         ca 800km                             8:20h = 130km                     


37 timmar/v. 


Så efter ett långt inlägg fick ni nu svaret på hur mycket man ska träna för att vinna Hawaii Ironman, vill ni "bara" vinna SM i Kalmar tycker jag att man kan unna sig helt vila på måndagar ;-)



Av Joakim - 5 oktober 2009 20:35

Jag måste ha tränat bra och samlat på mig massa god träningskarma för idag var vädergudarna glada och lät mig springa i det bästa tänkbara höstvädret. Dagens pass var det längsta jag sprungit med vilje på träning och det var på 3 timmar, trodde det skulle kännas långt men med iPoden fylld med massa bra musik och solen i ansiktet flög tiden iväg. Mitt längsta löppass är på 3:25h och 41km varav 18km kuperad stig, dessutom i en överraskande värmebölja tidigt på våren där termometern stod på 28 grader. Planen var att springa 2.5h men jag kom lite fel och vattnet var slut efter 2h...härdande.


När jag kom hem väntade ett paket från Adlibris med en bok om just löpning. Enligt vad jag kunnat surfa mig till så ska detta vara Boken med stort B när det gäller löpträning, Lore of Running heter den och består av nästan 1000 härliga sidor om sporten som funnits sen den första människan stod öga mot öga med ett lejon på savannen.


  

Av Joakim - 4 oktober 2009 22:48

Idag har jag haft vilodag och det har varit skönt även att denna vecka varit lite lättare. Igår var det dock en rätt jobig dag som började med 4000m simning där 20x100m var huvudserie, på eftermiddagen sprang jag 10x4min i tröskelfart med 2min jogg mellan.


I morgon börjar sista riktigt hårda träningsveckan som jag gör i Sverige innan nyår. Trots att hösten visats sig från sig sämsta sida senaste dagarna så känns det jäkligt motiverande att veta att jag har sex tuffa dagar kvar innan det är dags för några lätta dagar och sen ett läger i Malaga. Just nu är det runt +25 där nere och även om det är 1.5v innan jag, Björn och Jonas ska dit så kommer det nog vara ett skönt träningsklimat. Det känns som perfekt tajming att åka 16-25 oktober...

Av Joakim - 3 oktober 2009 12:42

För någon dag sedan visades Talladega Nights med Will Ferrell, jag tycker den är grymt rolig och under tiden jag såg den tänkte jag på hur många sjuka filmer Ferrell gjort. En av de absolut bästa är Anchorman: The Legend of Ron Burgundy där även Steve Carell medverkar, han som gör den amerikanska versionen av The Office.


Här är ett skönt klipp från Anchorman:

http://www.youtube.com/watch?v=eplbDbp6XJQ&feature=related


If you dont think this is the best song ever.....I will fight you!

Av Joakim - 1 oktober 2009 18:28

Nu är det klart, det första av några inlägg om träning och träningsplanering. Mitt mål är att försöka skriva så att de utan större förkunskap ska förstå vad det handlar om. Att vissa begrepp inte förklaras på ett strikt vetenskapligt sätt får alla som redan kan detta ta.


Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är hösten en bra tid på året att reflektera över vad som gått bra och mindre bra under idrottsåret. Har man ambitionen att göra saker bättre till nästa säsong är detta nödvändigt men då gäller det att man är ärlig mot sig själv både med det som varit och med sina nya mål. Vi människor har en otroligt bra, eller dålig, förmåga att ljuga för oss själva, inte sällan formas ens uppfattning om saker man gjort av hur man VILLE ha gjort. Då är det bra att ha för träningsdagbok, har man inte gjort det så är min gissning att de flesta överskattar hur mycket man tränat. Man vill ju ha varit den där ambitiösa och disciplinerade idrottsmannen/kvinnan som gjorde allt 100 %. Men misströsta inte, jag vågar påstå att alla oavsett hur bra de är tycker att det suger att träna ibland, hoppar över pass och äter en pizza istället. När man analyserat säsongen klart är det dags för att börja planera nästa säsong, i detta inlägg tar jag upp periodisering.


Innan man börjar planera hur träningen ska se ut från dag till dag är det viktigt att man funderar över vilka begränsningar som finns och hur man vill periodisera sin träning. Begränsningar kan vara hur man arbetar, tillgängliga simhallstider, semesterplaner och övriga sociala aktiviteter. Jag menar inte att man ska välja bort detta, det är viktigt att man har en balans i livet för att man ska orka träna och då måste man också lägga in detta i sin planering. Att må bra och känna sig nöjd med hela sin livssituation är grundläggande om man ska orka träna bra.

Med periodisering menas hur man vill lägga upp sin träning kontra vila och hur man fördelar distansträning och högintensiv träning över året. Traditionellt kör man mycket lugn distansträning på vintern och ju närmre tävlingen man kommer så ökar man delen högintensiv träning, kör man långdistanstriathlon så anser jag att detta inte är det bästa sättet utan att vända på det. Så kallad omvänd periodisering, varför tar jag upp senare.


Exempel på hur man kan varva träning/vila (pulsering):


-          Tung vecka, lätt vecka, tung vecka osv.

-          Lätt, medel, tung, vilovecka osv.

-          Flatperiodisering, dvs. att ha samma schema hela tiden.


När man kommit fram till vad som är det bästa sättet för en själv att varva träning vila är det dags att lägga upp periodiseringen för hela säsongen, dvs. göra en säsongsplanering. Jag gör denna genom att börja med att sätta ut den viktigaste tävlingen för året och sen planerar jag baklänges. De perioder av träning jag lägger ut är:

  • Grundträningsperiod 1
  • Grundträningsperiod 2
  • Förberedande specialträningsperiod
  • Specialträningsperiod

Varje period är 6-8 veckor, det är så lång tid det tar att få full adaption av sin träning. Inom varje period pulserar man träningen på det sättet som passar bäst, man kan givetvis pulsera träningen olika i olika perioder. Jag anser att man ska ha olika pulsering beroende på vilket block man befinner sig i.


Jag nöjer mig med detta så det inte blir för mycket på en gång. Vad de olika träningsperioderna ser ut och vad omvänd periodisering tar jag upp i nästa inlägg. Har ni frågor så skriv en kommentar eller gör ett inlägg i gästboken.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se